Satan vilken rolig film, mest skrattframkallande på länge. Men det blir inte mycket mer än så, ganska simpel och uppenbar story som inte lämnar särskilt djupa spår. Paul Giamatti är som vanligt fantastisk, den här gången i rollen som Mike Flaherty, tränare för det lokala pojk-brottarlaget. När han stöter på en kille som visar sig vara en av landets bästa brottare vänds han värld upp och ner. Inte minst för att grabben börjar bo hos Mikes familj, han lyfter även det tidigare totalt värdelösa brottarlaget och det ger Mike den glöd han behöver, både han och hans fru börjar älska killen, Kyle. Mike älskar honom för hans brottarprestationer och frun, Jackie Flaherty, älskar honom för att han påminner henne om hennes rebelliska ungdom, till och med paret Flahertys barn börjar gilla Kyle.
De speciella karaktärerna gör mycket i ”Win win”, roligast av alla är Mikes kompis Terry som försöker vara macho och ”på” hela tiden, men inte riktigt behärskar det. Han börjar även lägga sig i brottarlaget, som assisterande tränare till Mike, när han får reda på att de har fått in en jättetalang och det är verkligen komiskt hur Terry tar coachningen så otroligt seriöst, det är hans nya liv, brottartränare.
När det var som roligast tänkte jag att det här är en spikad fyra, jag hade dock önskat lite mer att gräva i, ”Win win” når inte riktigt ända fram. Men ändå, mycket skratt och defenitivt sevärt.
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar